jag och min gitarr

På scen finns Magnus och hans gitarrer. De är brokiga, trasiga och ostämda men fulla av minnen och liv. I föreställningen spelar gitarren inte bara rollen som instrument utan får även gestalta något mer, ett motstånd och en längtan.

Vi får följa med på en ömsint färd genom strupsång, pannkaksstekning, loopar och en morfar som lär sig sticka. En berättelse om människor som funnits och finns omkring en.

”Jag minns hur ont jag hade i fingertopparna den sommaren när jag först lärde mig spela. Jag skrev min första sång med tre-fyra ackord jag lärt mig av en kompis. Nånting om en dröm jag haft. Djupt berörd och inspirerad av sången som levde sitt eget liv, som kom av sig själv.”